cajsaa

Han ligger nu med huvudet i mitt knä och sover, och jag inser hur rätt det här är. Det är så här det ska vara. Han och jag. Han tar hand om mig, jag tar hand om han. Trygghet. Alltid nån som finns där...alltid.
 Det började i julas (eller för 6 år sen om man ska vara exakt) och nu är vi sambos..lever ihop. Det är som att jag vetat det inom mig hela tiden. Man berättar för varandra hur man egentligen tänkte den där första gången...vad man egnetligen ville göra men vågade inte, av rädsla och osäkerhet om vad den andra kände. Om man bara visste hur det andra egentligen kände. Det är det som är charmen med att tänka tillbaka och berätta vad som egentligen försiggick i varandras huvuden. Tänk att båda ville samma sak, men ingen vågade p.g.a. osäkerheten..som är så charmig. Härligt att ha så mycket historia tillsammans att kunna tänka tillbaka till och minnas. Det är underbarare nu än någonsin och jag ä lyckligare än någonsin och har hittat han. Alla tillbakablickar och framtidsplaner....oh, I love it! Det är dig jag vill fortsätta med...Elias.

Älskar dig