mosterskänslor

Jag har inte träffat lilla Alva så mycket som jag velat, men jag känner så starkt för den lilla söthögen så jag vet inte vad..
hon är den underbaraste lilla krabaten som finns.
Tänk att en sån liten människa kan göra så många människor så glada bara av att vara och finnas till. En liten blick får ens hjärta att slå en  volt och jag längtar tills jag får det första leendet :)
Sist jag träffade henne sov hon i min famn och det var en så underbar känsla...hela kroppen blev lugn och jag kände att tårarna snart skulle komma.

Är inte det mosterskänslor så vet jag inte vad det är!

M o J, ni har sån tur som har fått den finaste flickan i världen!

                                                                       
Magdalena och Alva <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0